torsdag 15 december 2011

Är det nu...

... man ska smyga ut i köket här på kontoret och snatta en liten mugg glögg som blivit över från mötet i eftermiddags?

Det kan vara så.

onsdag 14 december 2011

Krafttag. Kragtag.

Nu är det bråda tider. Inte på något vis känns det mindre stressigt trots att det är bara vi fem i familjen som ska fira i år, i hemmets vrå. Inga biljetter som blir för dyra, inte det där slitet mellan jaget, egen familj och ursprungsfamilj som brukar överväldiga mig redan på julaftons morgon.

Fast givetvis känns det plötsligt övermäktigt ändå. Nu är ju ansvaret mitt. Det är jag (ja, vi är två, men en av oss stressar sällan upp sig) som ska se till att allt blir trevligt och mysigt. Det hänger på mig och julgardinerna.

Alltså har jag från och med i går föresatt mig att göra Två Julsaker varje dag tills jag blir ledig mot slutet av nästa vecka. Oräknat det jag redan gjort i form av stjärnor och belysningar och en och annan hyacint.

I går kokade jag fudge, i vår familj känd som faster Bojan-kola och så gjorde jag snittkakor som skulle ha haft saffran i sig men i stället fick ingefära (den burken har fyllt år många gånger i skafferiet), kanel och kakao. Och i dag har jag beställt ett knippe julklappsböcker på Adlibris.

Egentligen skulle det räcka med städning, musik, en massa tända ljus och så god mat. Det är inte svårt; det är verkligen inte något man bara gör till jul heller.

tisdag 6 december 2011

Nu får det gärna snöa

Bistra vindar och fukt som gör asfalten förrädiskt hal är inget vinterväder att stå efter när man kan få bättre. Det behöver förstås inte bli snöyra och trafikkaos för att jag ska bli nöjd, även om det bara behövs en bil på tvären någonstans för att flödet ska bryta ihop i storstaden.

Vinterhatarna är inte riktigt nöjda ändå. För det KAN ju hitta på och komma snö. Någon gång framöver. Och då. Blir det eländigt, precis som vi visste!

Alltså, jag vet inte.

måndag 5 december 2011

Lön för mödan

Jag har haft lönesamtal i dag, premiär på denna förnämliga arbetsplats, och då är det skönt att kunna dra en lättnadens suck efteråt. Inga överraskningar. Men visst vore det trevligt att överraska sig själv någon gång!

Mindre flyg och fläng, mer kontroll, färre vindlande utflykter på egna tankespår och mer... petnoga. Å andra sidan är jag hjärtans glad över att sådant jag själv sätter värde på - uppenbarligen, eftersom jag känner mig just glad - uppmärksammas och bekräftas.

Stillsamt tjoho.