fredag 10 januari 2014

Dag 7: Kolla! Här är en bild på stället där jag oftast sitter när jag bloggar.

Jag jobbade som frilansande översättare i ganska många år. Även om det förstås var en stor frihet och lockelse i att kunna bestämma sig för att stanna hemma och jobba och slasa runt i figurativ mjukisbralla hade jag oftast kontorsplats på stan. Fem olika faktiskt.

Den första arbetsplatsen, symboliskt oerhört viktig eftersom det var nystart efter uppsägning och föräldraledighet, valfri ordning på det, var ett mycket litet och ganska dragigt rum ovanpå gamla Multi Kulti på St Paulsgatan. Lite olika verksamheter huserade där - en redovisningsbyrå, en eventfirma (som jag hyrde i andra hand av) och så en stylist som ständigt stormade fram och åter med kassar fulla med skinnjackor, lustiga skärp, fjäderboor och chica väskor plus någon liten förmodligen underbetald assistent i släptåg. Jag drog in, ordnade fast telefon (15 år sedan!) och åkte till Ikea och köpte en lång, grå yllematta som fick ligga på diagonalen för att rymmas, en skrivbordsstol och PS datorbord. Sedan rollade jag en vägg djupt hallonröd och ringde Compaq för mitt livs hittills största affär - en bärbar dator. Jag var i gång.

På grund av omständigheter, som alltid, var det dags att flytta ut något år senare. Jag fick tillfälligt rum i det gamla tegelschabraket på Fiskargatan vid Mosebacke där en före detta kollega till M och ett par kompisar till honom äntligen förverkligat drömmen om att starta eget inom webbaserade utbildningar. Det var roligt, men när jag blev erbjuden av en gammal frilanskollega att dela kontor med honom på Götgatan nappade jag förstås.

Det var en fin tid. Södermalm var fortfarande bara en liten bit på väg mot det vi i dag känner som hipsterstadsdelen och Götgatan hade fortfarande en kontinental karaktär av det äldre slaget - små tobaksaffärer, bokhandel (den finns kvar), det ganska ruckliga hus som hyste Folkuniversitets konstutbildningar och som sedan blåstes ut och blev Brunogallerian... På morgnarna var där ofta varubilar och det luktade en blandning av avgaser, cigarrettrök, lite bulle från 7-11 och kanske kaffe. En sekund, om jag blundade, kunde jag nästan förflytta mig till Paris. Det låter konstigt i dag.

Åren gick och jag med dem. Kollegan tröttnade på frilanslivet och tackade ja till anställning. Jag kände någonstans att även min tid inom branschen gick mot sitt slut, så jag var inte redo att sitta med eget hyreskontrakt. Jag flyttade igen och sedan en gång till. Den sista lokalen var nyrenoverad, ljus och fin - en gammal lägenhet ovanpå Engelen i Gamla stan. Jag vände mitt skrivbord så att jag såg ut över Strömmen och tunnelbanan som rasslade över bron mot Södermalm. Särskilt när mörkret föll var det fint med ljusen som speglade sig i vattnet.

Det var i början på 2006. Sedan började ett annat liv. Anställd igen. Stor arbetsplats, många arbetskamrater, förmåner. Stimulerande och roligt och framför allt: fortfarande mycket ledigt parat med väldigt mycket jobb mellan varven, språkligt knep och knåp och udda tider. Och fast lön hela året.

Vad har då detta med min bloggplats att göra, särskilt som jag sannerligen inte bloggar särskilt ofta? Jo. Lika lite som jag har en fast bloggplats har jag någonsin haft en fast arbetsplats i hemmet. Inget skrivbord, ingen egen hörna där datorn kan stå uppslagen och blinka välkomnande alternativt avskräckande. Min datorer har i sanning fått göra skäl för epitetet "bärbara", så även nu. Men om jag får välja sitter jag så att jag kan se ut genom ett fönster och gärna också ut i rummet samtidigt. Så här.

Om jag tittar rakt fram i stället för ut genom fönstret ser jag alltså från den öppna matsalsdelen mot vardagsrummet.

Inga kommentarer: